Trollatider
När månen över skogens salar strålar still
och vandrar varsamt över vackra vidjor vill
då samlas tunga troll och ängens älvor till
ett gille invid Brusarbäcken
Då samlas åter skogens småfolk till en fest
man kommer dit till fots och på bevingad häst
Man möts av skön musik från hedrad hedersgäst
för bar i bäcken spelar Näcken
Man hälsar glatt på jätte, vätte, dvärg och Svarta Damens vita nästkusin
och vet att snart vid vattnet vankas Vättervättens vittberömda vildrosvin
Men innan månens strålar klara som kristall
lyser vackert uti alla fulla fall
i skogens stora stolta furupelarhall
man samlas för att diskutera
Då talar man om sånt man kanske hört och sett
om tvister och om sånt som uti skogen skett
och tio rån i rådet skall sen skipa rätt
som alla måste acceptera
Man dömer dumma drakar, krakar som har dagligt djäkligt dragna dragit runt
och alla måste säga sitt och somt är smart och somt är bara snack och strunt
”Jag hört”, sa liten älva ”ryktet går ibland
att något har gått fel i människornas land
Det ryker som om hela världen står i brand
det har jag hört från Skogsfruns bröder
Sen har jag hört från Gammeltomten och hans far
ni vet ju att dom runt i skogens rike drar
vid Brusartjärn finns skogen inte längre kvar
och milsvitt ser man ner mot söder
Och Gammeltomten, stackars sate, han höll på att nästan på att slutligt stryka med
när som han såg ett märkligt monster bullra barskt och tåligt träget tugga träd!”
”Det är”, sa högste rådman, ”mycket som man hör
detta att vår skog är sjuk och allting dör
Sånt får mig på ett verkligt uruselt humör
det verkar vara överdrivet
Det enda som vi måste göra något åt
är eran svåra enesorg och granagråt
Jag blir så trött på eran småfolksklagolåt
ni ser ju inte perspektivet
Det visar sig så småningom om era skvallersagor äger nån substans
men nu så är det skogsfolksfest och det blir mat och dryck och sång och spel och dans!”
Och dansen går i skogens mörka gläntor ut
men utan riktigt samma glädje som förut
ty alla undrar hur det kommer gå till slut
om allting kommer att förstöras
Man anar en förändring som är smått diffus
men det är svårt att se det i dess rätta ljus
Så bättre leva i sitt gamla sjuka hus
än göra vad som måste göras!
Så slutar denna saga med att dansen går på skogens mossbelupna golv
och när vi slutligt lämnar scenen visar Gammelvättens klocka fem i tolv!
