Musselsåpa
Plötsligt hittade jag ett musselskal i sanden som började prata med mig.
Hon var underbart skön där bland tång och bland sand
hon låg och hon öppnade skalet ibland
för att få lite föda ur tidvattnets ström
hon var musslornas drottning, molluskernas dröm
Jag blev underbart kär och mitt skal det sa: ”Klick!”
där vid stranden av Anse de Kernic
För hon hade ett vackert och glänsande skal
och hon fyllde mitt hjärta med kärlekens kval
och med låständer sköna och byssus så stor
hon fick mig att drömma om ljuvlig amor
När jag började vissla hon ropade: ”Stick!”
ifrån stranden av Anse de Kernic
Men jag gav inte upp och jag hoppade fram
över bottnen till henne och sade: ”Madame,
låt oss älska med underbar fransk romantik
låt oss vaggas i strömmen till snäckors musik!”
Då med ögonens rader hon gav mig en blick
där vid stranden av Anse de Kernic
Så vi levde tillsammans i ebb och i flod
vi fick yngel och älskade tills jag förstod
att hon hade en annan, en blåmussla grann
och så plötsligt en dag sa hon: ”Hej!” och försvann
Jag låg ensam och grät med den korgen jag fick
där vid stranden av Anse de Kernic
Men så hände det när det var ebb mitt på da’n
att av människor kom det en lång karavan
och min sköna med följe försvann i en korg
Jag blev kvar med min mussliga själ full av sorg
Nu hon ligger på fat och hon äts med bestick
långt från stranden av Anse de Kernic
Jag är gammal och trött, det har hänt att jag känt
att jag ganska så snart kommer bli sediment
Jag ska nötas och krossas av ström och av våg
men jag ska hittas till slut av en glad biolog
som ska sitta och drömma om tider som gick
här vid stranden av Anse de Kernic
